Nyheter

Historiska platser i Finland

Historiska platser i Finland


We are searching data for your request:

Forums and discussions:
Manuals and reference books:
Data from registers:
Wait the end of the search in all databases.
Upon completion, a link will appear to access the found materials.

1. Sveaborgs fästning

Sveaborgs fästning är ett imponerande befästningskomplex från 1700 -talet som sprids över åtta öar i Helsingfors och som har varit egendom för svenska, ryssarna och finländarna. Suomenlinna -fästningen anses vara ett utmärkt exempel på periodens militära arkitektur och är en UNESCO -världsarvslista.

Idag är detta en fascinerande plats att besöka och en populär plats, med olika saker att se, inklusive en rad museer samt platser som King's Gate och Great Courtyard. Militärhistoriska entusiaster kommer att njuta av att utforska dess många bastioner och det finns guidade turer.


14 högst rankade attraktioner och platser att besöka i Finland

Från de livfulla konstfyllda städerna Helsingfors och Åbo till djupet av de boreala skogarna och den tunnbebodda yttre skärgården, Finland är fortfarande ett relativt okänt hörn av Europa. Detta är troligtvis för att det är så långt från de vanliga turistvägarna, men landets många kulturella och historiska attraktioner bidrar till de orörda naturomgivningarna för att göra det till en idealisk destination. Dess sjöar, fjäll, floder och stora vilda områden, tillsammans med snösäkerheten på vintern gör den till en nordisk lekplats för både vinter- och sommaraktiviteter.

Helsingfors är huvudpunkten för de flesta besökare i Finland. I den livliga baltiska hamnen hittar du de viktigaste museerna samt arkitektur av några av de största finska arkitekterna, särskilt Eliel Saarinen, som ritade Helsingfors järnvägsstation, ett landmärke för tidig modern arkitektur. Inom räckhåll för Helsingfors finns de charmiga mindre städerna Åbo och Borgå. Men det vore synd att begränsa en resa bara till Östersjökusten, när så mycket vacker öppen landsbygd lockar. I väster ligger de finska sjöarna, och i norr är det vidsträckta området bortom polcirkeln, där midnattssolen, norrskenet och några av Europas bästa vintersporter finns. Vinter eller sommar erbjuder Finland massor av saker att se och göra. Planera din resa med vår lista över de bästa attraktionerna och besöksmålen i Finland.

Obs: Vissa företag kan stängas tillfälligt på grund av de senaste globala hälso- och säkerhetsfrågorna.


Berömda födelsedagar

Födelsedagar 1 - 100 av 287

    Catherine Jagellion, polsk prinsessa och drottning av Sverige som hustru till Johannes III av Sverige, född i Kraków, Polen (d. 1583) Johan Helmich Roman, svensk kompositör, dirigent och violinist, född i Stockholm, Sverige (d. 1758) Johan Gadolin, finsk kemist (upptäckt yttrium), född i Åbo, Finland (d. 1852) Alexander von Nordmann, finsk zoolog, född i Kotka, Finland (d. 1866) Johan Ludvig Runeberg, Finland, poet Johan Vilhelm Snellman, finsk journalist, statsman och nationalist, född i Stockholm, Sverige (d. 1881) Fredrik Cygnaeus, finsk poet/litteraturkritiker Vissarion Belinsky, Sveaborg Finland, rysk författare (Literary Review) Zacharias Topelius, finsk historisk romanförfattare (Kirurgens berättelser), född i Nykarleby, Finland (d. 1898) August Ahlqvist, finsk poet (Suomalainen Runousoppi), född i Kuopio, Finland (d. 1889) Karl Collan, finska kompositören Aleksis Kivi, finsk författare och poet (Nummisuutarit), född i Nurmijärvi, Storhertigdömet Finland ( d. 1872) Minna Canth, Fi nland, dramatiker (Pastorens familj) och socialaktivisten Martin Wegelius, finsk musikvetare och kompositör, född i Helsingfors, Finland (d. 1906) Karl Flodin, finsk kompositör och kritiker, född i Vassa (d. 1925) Karl M Lybeck, finsk/svenskspråkig poet (Samlade Arbeten) Kaarlo Juho Ståhlberg, Finlands första president (d. 1952)

Jean Sibelius

1865-12-08 Jean Sibelius, finsk kompositör (Valse Triste, Finlandia), född i Tavastehus, Finland (d. 1957)

    Miina Sillanpää, finsk första kvinnliga minister och en nyckelperson i arbetarrörelsen, född i Jokioinen, Finland (d. 1952) Carl Gustaf Emil Mannerheim, finsk general och Finlands sjätte president (1944-46), född i Askainen, Grand Hertigdömet Finland, ryska riket (d. 1951) Antti Aarne, finsk folklorist, född i Björneborg, Finland (d. 1925) Armas Järnefelt, finsk dirigent och kompositör (Berceuse), född i Vyborg, ryska imperiet (d. 1958) Juho Kusti Paasikivi, finsk politiker (Finlands sjunde president 1946-56), född i Tammerfors, Finland (d. 1956) Prinsessan Margaret av Preussen, Finlands drottningkonsort, född i Nya palatset, Potsdam, Preussen, tyska riket (d . 1954) Eliel Saarinen, finsk-amerikansk arkitekt (GM Tech Institute, Mich), född i Rantasalmi, Finland (d. 1950) Gustaf John Ramstedt, finlandssvensk språkforskare och diplomat, född i Ekenäs, Finland (d. 1950) Volter Kilpi, finsk författare (Alastalon salissa), född i Kustavi, Finland (d. 1939) Selim Palmgren, finsk pianist och kompositören (Daniel Hjort), född i Björneborg, Finland (d. 1951) Eino Leino, finsk poet, född i Paltamo, Finland (d. 1926) Aino Kallas, finsk författare (White Ship, Estonian Tales), född i Kiiskilä, Viipuri -provinsen, Storhertigdömet Finland (d. 1956) Heikki Ritavuori, Finsk politiker (d. 1922) Gunnar Nordström, finsk fysiker (d. 1923) Otto V. Kuusinen, finsk politiker (grundare av Finska kommunistpartiet), född i Laukaa, Finland (d. 1964) Lauri Kristian Relander, 2: e president i Finland (1925-31), född i Kurkijoki, Finland (d. 1942) Toivo Kuula, finsk kompositör, född i Vehkakoski (d. 1918) Runar Schildt, finsk författare (Segrande Eros), född i Helsingfors (d. 1925) Artturi Leinonen, finsk journalist och författare (Kati), född i Ylihärmä, Finland (1963) Risto Ryti, finsk premiärminister/president Hannes Kolehmainen, finsk långdistanslöpare (OS-guld 1912), född i Kuopio, Finland (d. 1966 ) Lauri SA Haarla, finsk (scen) författare (Juudas, Sukeltaja) Eino Kaila, finsk psykolog och filosof, född i Alajärvi, Finland (d. 1958) Hans Ruin, finsk svenskspråkig historiker Clas Thunberg, finsk snabbåkare (OS-guld 1924, 28), född i Helsingfors, Finland (d. 1973) Aarre Merikanto, finsk kompositör (Lemminkäinen Juha Schott Concerto), född i Helsingfors, Storhertigdömet Finland (d. 1958) Artturi Ilmari Virtanen, finsk kemist, nobelpristagare (d. 1973) Elmer Diktonius, finsk poet, kompositör och musikvetare (Janne Kubrik Stenkol), född i Helsingfors (d. 1961)

Paavo Nurmi

1897-06-13 Paavo Nurmi, finsk mellan- och långdistanslöpare (9 OS-guld 1920, 24, 28), född i Åbo, Finland (d. 1973)

    Alvar Aalto, Finland, arkitekt (Finlandia House) Felix Kersten, baltisk-tysk finsk massör (massör till Heinrich Himmler som hjälpte till att rädda människor från nazistförföljelse), född i Tartu, kejserliga Ryssland (d. 1960) Elias Simojoki, finsk präst och politiker (d. 1940) Urho Kekkonen, Finlands åttonde president (1956-81), född i Pielavesi, Finland (d. 1986) Ragnar Granit, finsk neurovetenskapare (Nobel 1967 - upptäckter rörande de primära fysiologiska och kemiska visuella processerna i ögat) , född i Helsinge, Finland (d. 1991) Uuno Kailas, finsk poet, född i Heinola, Finland (d. 1933) Sulho Ranta, finsk kompositör, född i Peräseinäjoki, Finland (d. 1960) Kaarlo Sarkia, finsk poet (Unen) Kaivo) Toivo R Pekkanen, finsk författare (Wegwerkers) Ilmari Salminen, finsk idrottsman (OS -guld 10 000 m 1936), född i Elimäki, Finland (d. 1986) Hertha Kuusinen, finska kommunisten Eino Roiha, finsk kompositör, född i Vyborg (d . 1955) Arvi Kivimaa, finsk författare (Groenende Cross), bor n i Hartola, Finland (d. 1984) Simo Häyhä, finsk prickskytt (d. 2002) Heikki Savolainen, Finland, hästgymnast (OS -guld 1948) Sulo Nurmela, Finland, 4 X 100K stafettåkare (OS -guld 1936) Matti Jarvinen, Finland, spjutkastare (OS -guld 1932) Anni Blomqvist, finsk författare (d. 1990) Eero Saarinen, finsk-amerikansk arkitekt (IBM Building, MIT Chapel), född i Kirkkonummi, Finland (d. 1961) Armand Lohikoski, finsk regissör (d. 2005)

Tove Jansson

1914-08-09 Tove Jansson, finsk författare och illustratör (Moomins), född i Helsingfors, Storhertigdömet Finland, ryska imperiet (d. 2001)

    Sylvi Saimo, Finland, 500 m kajakpaddlare (OS-guld 1952) Tapio Rautavaara, finsk idrottsman, skådespelare och sångare (Me tulemme taas, Rion yö), född i Pirkkala, Finland (d. 1979) George Gaynes, holländsk-finsk-amerikansk sångare , scen- och filmskådespelare (Tootsie Police Academy General Hospital), född i Helsingfors, Storhertigdömet Finland, Ryska imperiet (d. 2016) Onni Palaste, finska författaren Kalle Päätalo, finsk romanförfattare (Iijoki), född i Taivalkoski, Finland (d . 2000) Tom of Finland [Touko Laaksonen], finsk fetischkonstnär, född i Helsingfors (d. 1991) Lydia Wideman, finsk längdskidåkare (första kvinnliga längd-OS-guld 1952), född i Vippula, Finland Maila Nurmi [Syrjäniemi ], Finsk-amerikansk skådespelerska (The Vampira Show), född i Gloucester, Massachusetts eller Petsamo, Finland (d. 2008) Mauno Koivisto, Finlands president (1982-94), född i Åbo (d. 2017) Siiri Rantanen, finska längdåkare (OS -guld 1956), född i Tohmajärvi, norra Karelen, Finland Veikko Hakulinen, Finnis h längdskidåkare (OS -guld 1952, 56, 60), född i Kurkijoki, Finland (d. 2003) Einojuhani Rautavaara, finsk kompositör (Kaivos), född i Helsingfors, Finland (d. 2016) Veijo Meri, finsk författare, född i Viipuri (d. 2015) Paavo Berglund, finsk violinist och dirigent (Helsingfors kammarorkester finska RSO, 1956 -72), född i Helsingfors, Finland (d. 2012) Pentti Siimes, finsk skådespelare (Miriam), född i Helsingfors, Finland (d. 2016) Taina Elg, finsk-amerikansk skådespelerska (Hercules i NY, Les Girls), född i Impilahti, Finland Spede Pasanen, finsk filmregissör och komiker, född i Kuopio, Finland (d. 2001) Paavo Haavikko, finsk poet och författare, född i Helsiniki, Finland (d. 2008) Jorn Donner, Helsingfors Finland, regissör (Anna , Ömhet) Risto Jarva, finsk filmare (d. 1977) Armi Kuusela, finsk skönhetsdrottning (1st Miss Universe, 1952), född i Muhos, Finland Martti Talvela, Hiitola Karelia Finland, operabasso Elina Salo, finsk skådespelerska (Hamlet Goes Business) ), född i Sipoo, Finland Irmelin Sandman Lilius, svensk-finsk författare, född i Helsingfors Kari Ry dman, finsk kompositör, född i Helsingfors Martti Ahtisaari, Finlands president Esko Nikkari, finska skådespelaren MA Numminen, finska sångaren och författaren Paavo Lipponen, Finlands premiärminister (1995-2003), född i Turtola, Finland Nils-Aslak Valkeapää, finska Samisk författare (The Sun, My Father) och musiker, född i Enontekiö, Finland (d. 2001) Tarja Halonen, Finlands president, född i Helsingfors, Finland Vesa-Matti Loiri, finsk underhållare
  • Tidigare
  • 1

Finlands historia

Blandade referenser

Assorterade referenser utbildningsutveckling flagghistoria befästningar

... överlämna en remsa av södra Finland till Ryssland och bli tillfälligt beroende av Ryssland. Som ett resultat av det stora nordiska kriget (Nystadfördraget, 1721) hade Sverige förlorat Estland, Livonia, Ingria och en del av Karelen till Ryssland. År 1741 nådde Sverige en hemlig förståelse (genom franska medlare) med ...

Vihtori Kosolas Lapua -rörelse i Finland genomförde nästan en kupp 1932 men kontrollerades av konservativa med stöd av armén. Arrow Cross Party (Nyilaskeresztes Párt) i Ungern, ledd av Ferenc Szálasi, undertrycktes av den konservativa regimen Miklós Horthy fram till 1944, då Szálasi gjordes till en marionett ...

När Ryssland invaderade Finland 1808 brändes Helsingfors igen till grunden. Men 1809 avstod Finland till Ryssland, och 1812 flyttade ryska tsaren Alexander I huvudstaden i Finlands storhertigdöme från Åbo (Åbo) till Helsingfors. Samtidigt är Helsingfors centrum ...

... med storhertigdömet Finland på 1800 -talet när Ryssland fick suveränitet över hela Finland. Efter den ryska revolutionen 1917 och tillkännagivandet av finskt självständighet lämnade ett fredsfördrag från 1920 östra Karelen i sovjetiska händer och tilldelade Finland västra Karelen. Västra Karelen annekterades av ...

... förhandlades fram som en del av det självständiga Finland 1918. Omkring 1929 började Finland bygga befästningar av den så kallade Mannerheimbanan tvärs över isthmusen. Syftet med denna gränsdragning var att skydda mot hotet från Sovjetunionen, som sökte en del av isthmusen för att ...

... de nordiska staterna Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige för samråd och samarbete i frågor av gemensamt intresse. Rådet inrättades i februari 1971 med en ändring av Helsingforskonventionen (1962) mellan de nordiska länderna. Den består av statsministrarna i ...

… Och den kareliska ishalmen från Finland och Karpatho-Ukraina-regionen från Tjeckoslovakien. Ungern återvände norra Transsylvanien till Rumänien. Italien avgav Dodekanesos öar till Grekland och gav upp sina utomeuropeiska kolonier, även om ett sovjetiskt krav på förvaltarskap över Libyen nekades. Trieste

Finland, under svenskt styre, följde efter. Reformatorn där var Mikael Agricola, kallad ”fadern till den skriftliga finska”. De baltiska staterna Livonia och Estland var officiellt lutherska 1554. Österrike under Habsburgarna gav inget statligt stöd för den evangeliska rörelsen, som ändå fick ...

... undantag från denna rutin var Finland och Jugoslavien, var och en gynnad av geografin och stödd av en mäktig patriotisk armé. Medan båda, 1945, förvärvade vänster-marxistiska regeringar, kände båda sig starka nog att motstå Sovjetunionens dominans. Detta var inte fallet i Albanien, Polen, Bulgarien, Rumänien, Ungern och Tjeckoslovakien-allt ...

... Ryssland och når norrut till Finland. Finland i nordväst är underlagt av gamla, resistenta, kristallina stenar, en del av det prekambriska baltiska skölden. Eftersom det var nära ursprunget till Pleistocene -isen som avancerade söderut över kontinentala Europa, kännetecknas Finlands landskap mer av glacial erosion än av ...

... Sovjetunionen av tyska och finska väpnade styrkor under andra världskriget. Belägringen varade faktiskt 872 dagar.

... en fri hand att erövra Finland från Sverige. Preussen tvingades gå med i kontinentalsystemet och stänga dess hamnar för brittisk handel.

Finländare, ester, lettier, litauier och polacker befann sig i slutet av 1917 alla i olika skeden av motsättningen från vilka de oberoende staterna under efterkrigstiden skulle uppstå och samtidigt ukrainare, georgier, armenier, och Azerbajdzjanerna var inte mindre aktiva ...

Relationer med

Finland beviljade öarna självstyre 1920 men vägrade erkänna deras avskildhet. Folkeförbundet blev förmedlare av Ålandsfrågan och gav öarna en unik autonomi samtidigt som de instruerade att de förblir en del av Finland.

... rysk kejserlig kungörelse som upphävde Finlands autonomi inom det ryska riket. Efter att Finland avstått av Sverige till Ryssland 1809 fick det status som ett storhertigdöme, och dess konstitution respekterades från och med 1890, men grundlagsstrategiska "russifiering" -åtgärder infördes. Februari -manifestet fastslog i huvudsak att ...

... ja, den svenska regeringen övergav Finland till tsaren 1809. Alexander blev Finlands storhertig, men Finland införlivades inte i det ryska riket och dess institutioner respekterades fullt ut. År 1810, när Napoleons tidigare marskalk, Jean-Baptiste Bernadotte, valdes till arvtagare till den svenska tronen, visade han ingen ...

... av en provinsiell zemstvo, och Finland underkastades direkt styre från S: t Petersburg.

... cirka två tredjedelar av svensk och finsk mark genom överlåtelse av kronogendomar och av kungliga markskatter. Adelsmännen ville fortsätta denna process och införa samma feodala struktur som de hade sett och använt i sina annekteringar i Östersjöområdet.

Den svenska armén försvarade Finland dåligt, med att försvaret nådde sin nadir när den starka fästningen Sveaborg nära Helsingfors överlämnades till ryssarna av förräderi. Ryssarna avancerade till Umeå i Sverige.

… Efteråt inledde en attack mot Finland, gav Sverige Finland bistånd i form av en stor matériel och en volontärkår. Å andra sidan vägrade Sverige, i likhet med Norge, de allierades begäran att marschera genom dess territorium för att ingripa i kriget. Efter den tyska ockupationen av ...

Andra världskriget

När Finland motsatte sig sovjetiska krav på korrigeringar och baser, beordrade Stalin Röda armén att attackera den 30 november. Han förväntade sig en egen blixtseger som skulle imponera på Hitler och öka sovjetisk säkerhet i Östersjön. Istället motstod finnarna hårt i detta ...

... deras landförbindelse med finländarna, som nu inte befann sig bättre än de hade varit 1939–40. Finland i februari 1944 begärde ett vapenstillestånd från Sovjetunionen, men de sistnämnda villkoren visade sig vara oacceptabla.

Finland, även om det inte formellt gick med i trepartspakten, samarbetade med axeln på grund av sitt motstånd mot Sovjetunionen (till vilket Finland hade tvingats avstå territorium 1940) och gick in i kriget 1941.

Följaktligen angrep Sovjetunionen Finland den 30 november och tvingade det i mars 1940 att ge Karelens Isthmus och göra andra eftergifter. De baltiska republikerna Lettland, Litauen och Estland annekterades av Sovjetunionen och organiserades som sovjetrepubliker i augusti 1940. Nonaggressionen ...

Sovjetunionen mot Finland i början av andra världskriget, efter ingående av den tysk-sovjetiska icke-angreppspakten (23 augusti 1939).


Innehåll

Paleolitisk redigering

Den äldsta arkeologiska platsen i Finland är Wolf Cave i Kristinestad, i Österbotten. Platsen skulle vara den enda pre-glaciala (Neanderthal) platsen som hittills upptäckts i de nordiska länderna, och den är cirka 125 000 år gammal. [5]

Mesolitisk redigering

Den sista istiden i området i dagens Finland slutade c. 9000 f.Kr. Från och med den tiden migrerade människor till Finlands område från syd och sydöst. Deras kultur representerade en blandning av Kunda, Butovo [fi] och Veretje kulturer [fi]. Samtidigt beboddes norra Finland via Norges kust. [6] De äldsta bekräftade bevisen för de mänskliga bosättningarna efter glacialen i Finland är från området Ristola i Lahti och från Orimattila, från c. 8900 f.Kr. Finland har varit bebodd kontinuerligt åtminstone sedan slutet av den senaste istiden, fram till i dag. [7] De tidigaste postglaciala invånarna i dagens Finland var troligen främst säsongsbetonade jägare. Bland fynd finns nätet av Antrea, det äldsta fiskenät som någonsin känts för att ha grävts ut (kalibrerat kol datering: ca 8300 f.Kr.).

Neolitisk redigering

Vid 5300 f.Kr. fanns keramik i Finland. De tidigaste proverna tillhör Comb Ceramic -kulturerna, kända för sina distinkta dekorationsmönster. Detta markerar början på den neolitiska perioden för Finland, även om uppehälle fortfarande baserades på jakt och fiske. Omfattande utbytesnät fanns i hela Finland och nordöstra Europa under femte årtusendet f.Kr. Till exempel hittade flinta från Skandinavien och Valdai -kullarna, bärnsten från Skandinavien och Baltikum och skiffer från Skandinavien och sjön Onega in på finska arkeologiska platser, medan asbest och tvålsten från Finland (t.ex. Saimaa -området) hittades i andra regioner. Hällmålningar - tydligen relaterade till shamanistiska och totemistiska trossystem - har hittats, särskilt i Östra Finland, t.ex. Astuvansalmi.

Mellan 3500 och 2000 f.Kr. kallades monumentala stenhöljen i folkmun som Giant's Churches (finska: Jätinkirkko) byggdes i Österbotten. [8] Syftet med höljena är okänt. [8]

Under de senaste åren har en grävning på Kierikkis plats norr om Uleåborg vid floden Ii förändrat bilden av den finska neolitiska stenålderkulturen. Platsen hade varit bebodd året runt och dess invånare handlade mycket. Kierikki -kultur ses också som en undertyp av Comb Ceramic -kulturen. Mer av platsen grävs upp årligen. [9]

Från 3200 f.Kr. och framåt bosatte sig antingen invandrare eller ett starkt kulturellt inflytande från södra Finska viken i sydvästra Finland. Denna kultur var en del av de europeiska stridsyxkulturerna, som ofta har associerats med rörelsen av de indoeuropeiska högtalarna. Stridsyxan eller Cord Ceramic -kulturen tycks ha praktiserat jordbruk och djurhållning utanför Finland, men de tidigaste bekräftade spåren av jordbruk i Finland går senare, ungefär till det andra årtusendet före Kristus. Längre in i landet behöll samhällen sin jakt-samlingslivsstil tills vidare. [10]

Stridsaxen och kamkeramikens kulturer slogs så småningom samman, vilket gav upphov till Kiukainen -kulturen som fanns mellan 2300 f.Kr. och 1500 f.Kr., och var i grunden en kamkeramisk tradition med sladdkeramiska egenskaper.

Bronsåldern började en tid efter 1500 f.Kr. Finlands kustregioner var en del av den nordiska bronskulturen, medan inlandsregionerna påverkades av de bronsanvändande kulturerna i norra och östra Ryssland. [11]

Järnåldern i Finland anses pågå från c. 500 f.Kr. fram till c. 1300 e.Kr. [12] när kända officiella och skriftliga uppgifter om Finland blir vanligare på grund av de svenska invasionerna som en del av norra korstågen på 1200 -talet. Eftersom finska järnåldern varade i nästan två årtusenden delas den vidare i sex delperioder: [12]

  • Förromersk tid: 500 f.Kr.-1 f.Kr.
  • Romersk tid: 1 AD - 400 AD
  • Migrationsperiod: 400 e.Kr. - 575 e.Kr.
  • Merovingiska perioden: 575 e.Kr. - 800 e.Kr.
  • Vikingatid: 800 AD - 1025 AD
  • Korstågsperioden: 1033 e.Kr. - 1300 e.Kr.

Mycket få skriftliga uppgifter om Finland eller dess folk finns kvar på något språk i eran. Primära skriftliga källor är alltså mestadels av utländskt ursprung, varav de mest informativa inkluderar Tacitus beskrivning av Fenni i hans Germania, sagorna nedskrivna av Snorri Sturluson, liksom de kyrkliga breven från 1100- och 1200-talet skriven för finländare. Många andra källor från den romerska perioden och framåt innehåller korta omnämnanden av forntida finska kungar och ortnamn, som sådana definierar Finland som ett rike och noterar kulturen i dess folk.

För närvarande är de äldsta kända skandinaviska dokument som nämner ett "finnarnas land" två runstenar: Söderby, Sverige, med inskriptionen finlont (U 582), och Gotland med inskriptionen finlandi (G 319) med anor från 1000 -talet. [13] Som den långa kontinuiteten av finländsk järnålder in i den historiska medeltiden i Europa antyder, är den primära informationskällan för eran i Finland baserad på arkeologiska fynd [12] och moderna tillämpningar av naturvetenskapliga metoder som de av DNA -analys [14] eller datorslingvistik.

Produktion av järn under finsk järnålder antogs från grannkulturerna i öst, väst och söder ungefär samtidigt som de första importerade järnartefakterna visas. [12] Detta hände nästan samtidigt i olika delar av landet.

Förromersk tid: 500 f.Kr.-1 f.Kr. Redigera

Den förromerska perioden av finsk järnålder är knappast i fynd, men de kända tyder på att kulturella kopplingar till andra baltiska kulturer redan hade etablerats. [12] De arkeologiska fynden från Pernaja och Savukoski ger bevis på detta argument. Många av tidens bostadsplatser är desamma som de i neolitikum. Det mesta av era järn tillverkades på plats. [12]

Romersk tid: 1 AD - 400 AD Edit

Den romerska perioden medförde en tillströmning av importerade järn (och andra) artefakter som romerska vinglas och dippar samt olika mynt från kejsardömet. Under denna period stabiliserades den (proto) finska kulturen på kustområdena och större kyrkogårdar blir vanliga. Finländarnas välstånd steg till den nivå som de allra flesta guldskatter som finns i Finland går tillbaka till denna period. [12]

Migrationsperiod: 400 AD - 575 AD Redigera

Under migrationsperioden växte markodlingen inåt landet, särskilt i södra Botten, och det växande inflytandet från germanska kulturer, både i artefakter som svärd och andra vapen och i begravningstullen. Men det mesta av järn och smide var av inhemskt ursprung, förmodligen från myrjärn. [12]

Merovingiska perioden: 575 e.Kr. - 800 e.Kr. Redigera

Merovingertiden i Finland gav upphov till en särskild fin hantverkskultur som var synlig i de ursprungliga dekorationerna av inhemskt producerade vapen och smycken. Finaste lyxvapen importerades dock från Västeuropa. De allra första kristna begravningarna är också från den senare delen av denna era. I Leväluhta -begravningsfynden ansågs en mans genomsnittliga höjd ursprungligen bara vara 158 cm och en kvinnas 147 cm. [12] men den senaste forskningen har korrigerat dessa siffror uppåt och har bekräftat att de människor som begravdes i Leväluhta var av medelhöjd för eran i Europa.

De senaste fynden tyder på att de finländska handelsförbindelserna redan under 800 -talet blev mer aktiva och fick ett inflöde av silver till de finska marknaderna. [12] Öppningen av den östra rutten till Konstantinopel via Finlands södra kust skärgård tog arabiska och bysantinska artefakter in i utgrävningsfynden från eran.

De tidigaste fynden av importerade järnblad och lokalt järnarbete förekommer år 500 f.Kr. Från omkring 50 e.Kr. finns det tecken på en mer intensiv långvägsutbyte av varor i kustfinland. Invånarna bytte ut sina produkter, förmodligen mest pälsar, mot vapen och prydnader med balterna och skandinaverna samt med folken längs de traditionella östra handelsvägarna. Förekomsten av rikt möblerade begravningar, vanligtvis med vapen, tyder på att det fanns en huvudsakligen elit i de södra och västra delarna av landet. Hillforts spred sig över större delen av södra Finland i slutet av järn och tidig medeltid. Det finns inga allmänt accepterade bevis på tidiga statliga bildningar i Finland, och urbaniseringens förmodligen järnålders ursprung är ifrågasatt.

Den legendariska norska svenska dynastin Ynglings beskrivs av isländska historikern Snorri Sturlasson som av delvis finsk härkomst. Som förmodligen härskade före Kristus till ungefär 11 -talet i Sverige och till 14 -talet i Norge under Fairhair -dynastin. Med legendariska kungar som Beowulf (hjälte) och Ragnar Lodbrok är en del av det. [15]

Språkkronologi i Finland Redigera

Frågan om tidslinjerna för utvecklingen och spridningen av de nuvarande finska språken är kontroversiell, och nya teorier som utmanar äldre har introducerats kontinuerligt.

Det är allmänt troligt [16] [17] [18] att finsk-ugriska (den västra grenen av Uralic) språk först talades i Finland och de angränsande områdena under kamkeramikperioden, cirka 4000 f.Kr. Under det andra årtusendet före Kristus utvecklades dessa-möjligen under indoeuropeiskt (troligen baltiskt) inflytande-till proto-samer (inåt landet) och proto-finska (kustlandet). Däremot föreslår A. Aikio och K. Häkkinen att de finsk-ugriska språken anlände till Finska viken omkring 2000 f.Kr. eller senare under bronsåldern, till följd av en tidig bronsålders Uralisk språkutvidgning som eventuellt är kopplad till Seima- Turbino fenomen. [19] [20] [21] Detta skulle också innebära att finsk-ugriska språk i Finland föregicks av ett nordvästra indoeuropeiskt språk, åtminstone i den utsträckning det senare kan associeras med Cord Ceramic-kulturen, liksom som av hittills okända paleo-europeiska språk. [21] Expansionskärnan för det proto-finska språket antas ha funnits på Finska viken södra kusten. [21] [22] Det finska språket antas ha börjat differentieras under järnåldern med början från de tidigaste århundradena i vår tid.

Kulturella influenser från en mängd olika platser är synliga i de finska arkeologiska fynden från de allra första bosättningarna och framåt. Till exempel tyder arkeologiska fynd från finska Lappland på att det finns Komsa -kultur från Norge. Sujala -fynden, som är lika i ålder med de tidigaste Komsa -artefakterna, kan också föreslå en koppling till den swideriska kulturen. [23] Sydvästra Finland tillhörde den nordiska bronsåldern, som kan vara förknippad med indoeuropeiska språk, och enligt finländska germanisten Jorma Koivulehto talare av framförallt germanskt språk. Artefakter som hittats i Kalanti och provinsen Satakunta, som länge har varit enspråkiga finländare, och deras ortnamn har fått flera forskare att argumentera för att det finns en proto-germansktalande befolkningskomponent lite senare, under tidig och medeltida järnålder. [24] [25]

Den svenska koloniseringen av Åland, Åbo skärgård och Nyland kunde möjligen ha börjat på 1100-talet men det var på sin höjd på 1200- och 1300-talet, då det också påverkade regionerna Östra Nyland och Pohjanmaa. [26] [27] De äldsta svenska ortnamnen i Finland är från denna period [28] samt den svenskspråkiga befolkningen i Finland. [27]

Medeltid Redigera

Kontakten mellan Sverige och det som nu är Finland var stor även under förkristen tid var vikingarna kända av finländarna på grund av deras deltagande i både handel och plundring. Det finns möjliga bevis på vikingabosättning på det finska fastlandet. [29] Ålandsöarna hade troligen svensk bosättning under vikingatiden. Vissa forskare hävdar dock att skärgården var öde under 1000 -talet. Enligt de arkeologiska fynden fick kristendomen fotfäste i Finland under 1000 -talet. Enligt de mycket få skriftliga dokument som har överlevt var kyrkan i Finland fortfarande i sin tidiga utveckling på 1100 -talet. Senare medeltida legender från slutet av 1200-talet beskriver svenska försök att erövra och kristna Finland någon gång i mitten av 1150-talet.

I början av 1200 -talet blev biskop Thomas Finlands första kända biskop. Det fanns flera sekulära makter som syftade till att föra de finska stammarna under deras styre. Dessa var Sverige, Danmark, Republiken Novgorod i nordvästra Ryssland, och förmodligen också de tyska korstågsbeställningarna. Finländarna hade sina egna chefer, men troligen ingen central myndighet. På den tiden kan man se tre kulturområden eller stammar i Finland: finländare, tavastianer och karelier. [30] Ryska krönikor indikerar att det fanns flera konflikter mellan Novgorod och de finska stammarna från 1000- eller 1100 -talet till början av 1200 -talet.

Det var den svenska regenten, Birger Jarl, som påstås ha etablerat svenskt styre i Finland genom det andra svenska korståget, oftast daterat till 1249. Eric Chronicle, den enda källan som berättar om "korståget", beskriver att det var riktat mot Tavastians. I ett påvligt brev från 1237 står det att Tavastianerna hade återgått från kristendomen till sin gamla etniska tro.

Novgorod fick kontrollen i Karelen 1278, regionen som bebos av talare av östfinska dialekter. Sweden however gained the control of Western Karelia with the Third Swedish Crusade in 1293. Western Karelians were from then on viewed as part of the western cultural sphere, while eastern Karelians turned culturally to Russia and Orthodoxy. While eastern Karelians remain linguistically and ethnically closely related to the Finns, they are generally considered a separate people. [31] Thus, the northern part of the border between Catholic and Orthodox Christendom came to lie at the eastern border of what would become Finland with the Treaty of Nöteborg with Novgorod in 1323.

During the 13th century, Finland was integrated into medieval European civilization. The Dominican order arrived in Finland around 1249 and came to exercise great influence there. In the early 14th century, the first records of Finnish students at the Sorbonne appear. In the southwestern part of the country, an urban settlement evolved in Turku. Turku was one of the biggest towns in the Kingdom of Sweden, and its population included German merchants and craftsmen. Otherwise the degree of urbanization was very low in medieval Finland. Southern Finland and the long coastal zone of the Gulf of Bothnia had a sparse farming settlements, organized as parishes and castellanies. In the other parts of the country a small population of Sami hunters, fishermen, and small-scale farmers lived. These were exploited by the Finnish and Karelian tax collectors. [ citat behövs ] During the 12th and 13th centuries, great numbers of Swedish settlers moved to the southern and northwestern coasts of Finland, to the Åland Islands, and to the archipelago between Turku and the Åland Islands. In these regions, the Swedish language is widely spoken even today. Swedish came to be the language of the upper class in many other parts of Finland as well.

The name "Finland" originally signified only the southwestern province, which has been known as "Finland Proper" since the 18th century. The first known mention of Finland is in runestone Gs 13 from 11th century. The original Swedish term for the realm's eastern part was Österlands ("Eastern Lands"), a plural, meaning the area of Finland Proper, Tavastia, and Karelia. This was later replaced by the singular form Österland, which was in use between 1350 and 1470. [32] In the 15th century Finland began to be used synonymously with Österland. The concept of a Finnish "country" in the modern sense developed slowly from the 15th to 18th centuries.

During the 13th century, the bishopric of Turku was established. Turku Cathedral was the center of the cult of Saint Henry of Uppsala, and naturally the cultural center of the bishopric. The bishop had ecclesiastical authority over much of today's Finland, and was usually the most powerful man there. Bishops were often Finns, whereas the commanders of castles were more often Scandinavian or German noblemen. In 1362, representatives from Finland were called to participate in the elections for the king of Sweden. As such, that year is often considered when Finland was incorporated into the Kingdom of Sweden. As in the Scandinavian part of the kingdom, the gentry or (lower) nobility consisted of magnates and yeomen who could afford armament for a man and a horse these were concentrated in the southern part of Finland.

The strong fortress of Viborg (Finnish: Viipuri, Russian: Vyborg) guarded the eastern border of Finland. Sweden and Novgorod signed the Treaty of Nöteborg (Pähkinäsaari in Finnish) in 1323, but that did not last long. In 1348 the Swedish king Magnus Eriksson staged a failed crusade against Orthodox "heretics", managing only to alienate his supporters and ultimately lose his crown. The bones of contention between Sweden and Novgorod were the northern coastline of the Gulf of Bothnia and the wilderness regions of Savo in Eastern Finland. Novgorod considered these as hunting and fishing grounds of its Karelian subjects, and protested against the slow infiltration of Catholic settlers from the West. Occasional raids and clashes between Swedes and Novgorodians occurred during the late 14th and 15th centuries, but for most of the time an uneasy peace prevailed.

During the 1380s, a civil war in the Scandinavian part of Sweden brought unrest to Finland as well. The victor of this struggle was Queen Margaret I of Denmark, who brought the three Scandinavian kingdoms of Sweden, Denmark and, Norway under her rule (the "Kalmar Union") in 1389. The next 130 years or so were characterized by attempts of different Swedish factions to break out of the Union. Finland was sometimes involved in these struggles, but in general the 15th century seems to have been a relatively prosperous time [ citat behövs ] , characterized by population growth and economic development. Towards the end of the 15th century, however, the situation on the eastern border became more tense. The Principality of Moscow conquered Novgorod, preparing the way for a unified Russia, and from 1495 to 1497 a war was fought between Sweden and Russia. The fortress-town of Viborg withstood a Russian siege according to a contemporary legend, it was saved by a miracle.

1500 -talet Redigera

In 1521 the Kalmar Union collapsed and Gustav Vasa became the King of Sweden. During his rule, the Swedish church was reformed. The state administration underwent extensive reforms and development too, giving it a much stronger grip on the life of local communities—and ability to collect higher taxes. Following the policies of the Reformation, in 1551 Mikael Agricola, bishop of Turku, published his translation of the New Testament into the Finnish language.

In 1550 Helsinki was founded by Gustav Vasa under the name of Helsingfors, but remained little more than a fishing village for more than two centuries.

King Gustav Vasa died in 1560 and his crown was passed to his three sons in separate turns. King Erik XIV started an era of expansion when the Swedish crown took the city of Tallinn in Estonia under its protection in 1561. This action contributed to the early stages of the Livonian War which was a warlike era which lasted for 160 years. In the first phase, Sweden fought for the lordship of Estonia and Latvia against Denmark, Poland and Russia. The common people of Finland suffered because of drafts, high taxes, and abuse by military personnel. This resulted in the Cudgel War of 1596–1597, a desperate peasant rebellion, which was suppressed brutally and bloodily. A peace treaty (the Treaty of Teusina) with Russia in 1595 moved the border of Finland further to the east and north, very roughly where the modern border lies.

An important part of the 16th-century history of Finland was growth of the area settled by the farming population. The crown encouraged farmers from the province of Savonia to settle the vast wilderness regions in Middle Finland. This often forced the original Sami population to leave. Some of the wilderness settled was traditional hunting and fishing territory of Karelian hunters. During the 1580s, this resulted in a bloody guerrilla warfare between the Finnish settlers and Karelians in some regions, especially in Ostrobothnia.

1600 -talet Edit

In 1611–1632 Sweden was ruled by King Gustavus Adolphus, whose military reforms transformed the Swedish army from a peasant militia into an efficient fighting machine, possibly the best in Europe. The conquest of Livonia was now completed, and some territories were taken from internally divided Russia in the Treaty of Stolbova. In 1630, the Swedish (and Finnish) armies marched into Central Europe, as Sweden had decided to take part in the great struggle between Protestant and Catholic forces in Germany, known as the Thirty Years' War. The Finnish light cavalry was known as the Hakkapeliitat.

After the Peace of Westphalia in 1648, the Swedish Empire was one of the most powerful countries in Europe. During the war, several important reforms had been made in Finland:

  • 1637–1640 and 1648–1654 Count Per Brahe functioned as general governor of Finland. Many important reforms were made and many towns were founded. His period of administration is generally considered very beneficial to the development of Finland.
  • 1640 Finland's first university, the Academy of Åbo, was founded in Turku at the proposal of Count Per Brahe by Queen Christina of Sweden.
  • 1642 The whole Bible was published in Finnish.

However, the high taxation, continuing wars and the cold climate (the Little Ice Age) made the Imperial era of Sweden rather gloomy times for Finnish peasants. In 1655–1660, the Northern Wars were fought, taking Finnish soldiers to the battle-fields of Livonia, Poland and Denmark. In 1676, the political system of Sweden was transformed into an absolute monarchy.

In Middle and Eastern Finland, great amounts of tar were produced for export. European nations needed this material for the maintenance of their fleets. According to some theories, the spirit of early capitalism in the tar-producing province of Ostrobothnia may have been the reason for the witch-hunt wave that happened in this region during the late 17th century. The people were developing more expectations and plans for the future, and when these were not realized, they were quick to blame witches—according to a belief system the Lutheran church had imported from Germany.

The Empire had a colony in the New World in the modern-day Delaware-Pennsylvania area between 1638 and 1655. At least half of the immigrants were of Finnish origin.

The 17th century was an era of very strict Lutheran orthodoxy. In 1608, the law of Moses was declared the law of the land, in addition to secular legislation. Every subject of the realm was required to confess the Lutheran faith and church attendance was mandatory. Ecclesiastical penalties were widely used. [33] The rigorous requirements of orthodoxy were revealed in the dismissal of the Bishop of Turku, Johan Terserus, who wrote a catechism which was decreed heretical in 1664 by the theologians of the Academy of Åbo. [34] On the other hand, the Lutheran requirement of the individual study of Bible prompted the first attempts at wide-scale education. The church required from each person a degree of literacy sufficient to read the basic texts of the Lutheran faith. Although the requirements could be fulfilled by learning the texts by heart, also the skill of reading became known among the population. [35]

In 1696–1699, a famine caused by climate decimated Finland. A combination of an early frost, the freezing temperatures preventing grain from reaching Finnish ports, and a lackluster response from the Swedish government saw about one-third of the population die. [36] Soon afterwards, another war determining Finland's fate began (the Great Northern War of 1700–21).

1700 -talet Edit

The Great Northern War (1700–1721) was devastating, as Sweden and Russia fought for control of the Baltic. Harsh conditions—worsening poverty and repeated crop failures—among peasants undermined support for the war, leading to Sweden's defeat. Finland was a battleground as both armies ravaged the countryside, leading to famine, epidemics, social disruption and the loss of nearly half the population. By 1721 only 250,000 remained. [37] Landowners had to pay higher wages to keep their peasants. Russia was the winner, annexing the south-eastern part, including the town of Viborg, after the Treaty of Nystad. The border with Russia came to lie roughly where it returned to after World War II. Sweden's status as a European great power was forfeited, and Russia was now the leading power in the North. The absolute monarchy ended in Sweden. During this Age of Liberty, the Parliament ruled the country, and the two parties of the Hats and Caps struggled for control leaving the lesser Court party, i.e. parliamentarians with close connections to the royal court, with little to no influence. The Caps wanted to have a peaceful relationship with Russia and were supported by many Finns, while other Finns longed for revenge and supported the Hats.

Finland by this time was depopulated, with a population in 1749 of 427,000. However, with peace the population grew rapidly, and doubled before 1800. 90% of the population were typically classified as "peasants", most being free taxed yeomen. Society was divided into four Estates: peasants (free taxed yeomen), the clergy, nobility and burghers. A minority, mostly cottagers, were estateless, and had no political representation. Forty-five percent of the male population were enfranchised with full political representation in the legislature—although clerics, nobles and townsfolk had their own chambers in the parliament, boosting their political influence and excluding the peasantry on matters of foreign policy.

The mid-18th century was a relatively good time, partly because life was now more peaceful. However, during the Lesser Wrath (1741–1742), Finland was again occupied by the Russians after the government, during a period of Hat party dominance, had made a botched attempt to reconquer the lost provinces. Instead the result of the Treaty of Åbo was that the Russian border was moved further to the west. During this time, Russian propaganda hinted at the possibility of creating a separate Finnish kingdom.

Both the ascending Russian Empire and pre-revolutionary France aspired to have Sweden as a client state. Parliamentarians and others with influence were susceptible to taking bribes which they did their best to increase. The integrity and the credibility of the political system waned, and in 1771 the young and charismatic king Gustav III staged a coup d'état, abolished parliamentarism and reinstated royal power in Sweden—more or less with the support of the parliament. In 1788, he started a new war against Russia. Despite a couple of victorious battles, the war was fruitless, managing only to bring disturbance to the economic life of Finland. The popularity of King Gustav III waned considerably. During the war, a group of officers made the famous Anjala declaration demanding peace negotiations and calling of Riksdag (Parliament). An interesting sideline to this process was the conspiracy of some Finnish officers, who attempted to create an independent Finnish state with Russian support. After an initial shock, Gustav III crushed this opposition. In 1789, the new constitution of Sweden strengthened the royal power further, as well as improving the status of the peasantry. However, the continuing war had to be finished without conquests—and many Swedes now considered the king as a tyrant.

With the interruption of the Gustav III's war (1788–1790), the last decades of the 18th century had been an era of development in Finland. New things were changing even everyday life, such as starting of potato farming after the 1750s. New scientific and technical inventions were seen. The first hot air balloon in Finland (and in the whole Swedish kingdom) was made in Oulu (Uleåborg) in 1784, only a year after it was invented in France. Trade increased and the peasantry was growing more affluent and self-conscious. The Age of Enlightenment's climate of broadened debate in the society on issues of politics, religion and morals would in due time highlight the problem that the overwhelming majority of Finns spoke only Finnish, but the cascade of newspapers, belles-lettres and political leaflets was almost exclusively in Swedish—when not in French.

The two Russian occupations had been harsh and were not easily forgotten. These occupations were a seed of a feeling of separateness and otherness, that in a narrow circle of scholars and intellectuals at the university in Turku was forming a sense of a separate Finnish identity representing the eastern part of the realm. The shining influence of the Russian imperial capital Saint Petersburg was also much stronger in southern Finland than in other parts of Sweden, and contacts across the new border dispersed the worst fears for the fate of the educated and trading classes under a Russian régime. At the turn of the 19th century, the Swedish-speaking educated classes of officers, clerics and civil servants were mentally well prepared for a shift of allegiance to the strong Russian Empire.

King Gustav III was assassinated in 1792, and his son Gustav IV Adolf assumed the crown after a period of regency. The new king was not a particularly talented ruler at least not talented enough to steer his kingdom through the dangerous era of the French Revolution and Napoleonic wars.

Meanwhile, the Finnish areas belonging to Russia after the peace treaties in 1721 and 1743 (not including Ingria), called "Old Finland" were initially governed with the old Swedish laws (a not uncommon practice in the expanding Russian Empire in the 18th century). However, gradually the rulers of Russia granted large estates of land to their non-Finnish favorites, ignoring the traditional landownership and peasant freedom laws of Old Finland. There were even cases where the noblemen punished peasants corporally, for example by flogging. The overall situation caused decline in the economy and morale in Old Finland, worsened since 1797 when the area was forced to send men to the Imperial Army. The construction of military installations in the area brought thousands of non-Finnish people to the region. In 1812, after the Russian conquest of Finland, "Old Finland" was rejoined to the rest of the country but the landownership question remained a serious problem until the 1870s.

Peasants Edit

While the king of Sweden sent in his governor to rule Finland, in day to day reality the villagers ran their own affairs using traditional local assemblies (called the ting) which selected a local "lagman", or lawman, to enforce the norms. The Swedes used the parish system to collect taxes. The socken (local parish) was at once a community religious organization and a judicial district that administered the king's law. The ting participated in the taxation process taxes were collected by the bailiff, a royal appointee. [38]

In contrast to serfdom in Germany and Russia, the Finnish peasant was typically a freeholder who owned and controlled his small plot of land. There was no serfdom in which peasants were permanently attached to specific lands, and were ruled by the owners of that land. In Finland (and Sweden) the peasants formed one of the four estates and were represented in the parliament. Outside the political sphere, however, the peasants were considered at the bottom of the social order—just above vagabonds. The upper classes looked down on them as excessively prone to drunkenness and laziness, as clannish and untrustworthy, and especially as lacking honor and a sense of national spirit. This disdain dramatically changed in the 19th century when everyone idealised the peasant as the true carrier of Finnishness and the national ethos, as opposed to the Swedish-speaking elites.

The peasants were not passive they were proud of their traditions and would band together and fight to uphold their traditional rights in the face of burdensome taxes from the king or new demands by the landowning nobility. The great Cudgel War in the south in 1596–1597 attacked the nobles and their new system of state feudalism this bloody revolt was similar to other contemporary peasant wars in Europe. [39] In the north, there was less tension between nobles and peasants and more equality among peasants, due to the practice of subdividing farms among heirs, to non farm economic activities, and to the small numbers of nobility and gentry. Often the nobles and landowners were paternalistic and helpful. The Crown usually sided with the nobles, but after the "restitution" of the 1680s it ended the practice of the nobility extracting labor from the peasants and instead began a new tax system whereby royal bureaucrats collected taxes directly from the peasants, who disliked the efficient new system. After 1800 growing population pressure resulted in larger numbers of poor crofters and landless laborers and the impoverishment of small farmers. [40]


Suomenlinna Fortress

The fortress of Suomenlinna sits upon a group of small islands and guards the approach to Helsinki Harbor. Construction of the fortress began in 1748 under the guidance of the king of Sweden, to whom Finland belonged at the time. Under Swedish rule, it was known as Sveaborg. It is one of the largest maritime fortresses in the world and a UNESCO World Heritage site. It was transferred to civilian administration in 1973. Visitors reach Suomenlinna by ferry and can explore tunnels, fortifications and even a vintage Finnish submarine named Vesikko.


Finland trip planner

Combining vast Nordic wilderness with bustling hip cities, Finland offers something to delight and surprise all its visitors. Generally speaking, the northern region is populated by unspoiled pine forests, glistening blue lakes, and a plethora of interesting wildlife, while the south is home to the nation's thoroughly modern urban centers. Although Finland holds the title of most sparsely populated county in the European Union, restaurants, bars, and nightclubs in cities like Helsinki, Espoo, and Tampere are often packed with fun-loving Finns. Do bring your dancing shoes, but don't forget your hiking boots either--you'll want to make use of the country's 37 national parks, spread throughout this "Land of a Thousand Lakes".

Places to Visit in Finland

Regions of Finland

Lapland: Finland's northernmost and largest region, Lapland is home to untouched Arctic nature, where thick forests, clear lakes, and countless hiking trails make up a wealth of outdoor attractions.

Southern Finland: Gorgeous national parks meet vibrant and bustling cities in Southern Finland, where easy access to the country's cultural life and natural beauty give you plenty of vacation ideas.

Western Finland: Countryside and coastline attract visitors to Western Finland the former capital Turku and the popular Moomin theme park make this region a good choice for a family holiday.

Eastern Finland: Quaint cottages and picturesque scenery make Eastern Finland one of the country's most relaxing destinations, where kicking back in a sauna and feasting on local delicacies remain time-honored traditions.

Aland: This archipelago of over 6,000 islands abounds with natural beauty, where cycling and ferry-hopping are the primary forms of transportation.

Cities in Finland

Helsinki: Sprawled across a 300-plus island peninsula and famed for its varied architectural styles, Helsinki is the star of urban life, ranking high among places to visit in Finland.

Rovaniemi: No Finland itinerary is complete without a visit to this picturesque Arctic city, home to Santa Claus and Finnish saunas.

Tampere: Often considered one of Finland's cultural and artistic centers, Tampere is packed with museums, art galleries, and live music venues.

Levi: Catch snowy slopes, lively nightlife, and a glimpse of the Northern Lights in Levi, Finland's largest and most popular ski resort.

Turku: Known as the Official Christmas City of Finland, Turku is rich with medieval architecture while maintaining a lively and charming ambiance.

Porvoo: Porvoo's cobbled streets and wooden red-and-yellow 19th-century buildings set it apart as one of Finland's most charming towns.

Things to Do in Finland

Popular Finland Tourist Attractions

Fortress of Suomenlinna: A favorite destination among tourists and locals alike, this 18th-century fortress is built across six islands.

Temppeliaukion Church: Carved from rock in the heart of Helsinki, this unique church is one of the top places to see in Finland.

Helsinki Cathedral: Located in Helsinki's Senate Square, this 19th-century neoclassical cathedral represents a product of the region's Russian occupation.

The Esplanadi Park: Stroll down Helsinki's famed green space, stop in at one of the many shops and restaurants, or catch the annual Marimekko Fashion Show.

Uspenskin Cathedral (Uspenskin Katedraali): This imposing Orthodox cathedral has a Russian-influenced design and offers a great view of Helsinki.

Santa Claus Village: Enliven your Finland trip with a visit to Santa Claus Village, a Christmas theme park above the Arctic Circle.

Senate Square: Helsinki's central square boasts a neoclassical design and often plays host to fairs and concerts.

Helsinki Zoo: The structure of this 19th-century zoo, perched atop a rocky island, impresses visitors as much as its 150-plus animal species.

Central railway station: Plan your routes to Finland's top tourist attractions from this ornate train station and take time to admire a prime example of Helsinki's celebrated architecture.

Seurasaari Island and Open-Air Museum: This large open-air museum with 85 buildings allows adults and children alike to immerse themselves in Finnish folk traditions and regional history.

Planning a Finland Vacation with Kids

Places to Visit in Finland with Kids

A Finland holiday offers various options for families traveling with kids, from outdoor adventures to rich cultural experiences. The Santa Claus Village in Rovaniemi welcomes children from around the world year-round to meet Santa and experience Christmas cheer. A similar attraction not far away, SantaPark features many activities and entertainment options for young ones. The Helsinki Zoo and SEA LIFE Helsinki let kids get up close to hundreds of different land and marine animals. Children young and old can take a break from sightseeing at the nearby Linnanmaki, famous for its large wooden roller coaster and a 19th-century carousel. Enjoy Finland's great outdoors with a visit to the Levi Ski Resort, boasting slopes and classes for every skill level and age.

Things to Do in Finland with Kids

When it comes to family-friendly activities, Finland offers a range of vacation ideas. Major cities like Helsinki, Rovaniemi, and Tampere offer enough museums, monuments, and amusement parks to keep kids busy for days. All of Finland's major regions offer a different look at the country's rich history and geography. From hiking along Lapland's Arctic trails to cycling across Aland Island, Finland's beautiful scenery is always within reach. Don't miss the chance to explore architectural and historical landmarks, such as the 13th-century Turku Castle and the Fortress of Suomenlinna, a World Heritage Site.

Tips for a Family Vacation in Finland

To optimize your family vacation in Finland, be sure to plan your time evenly between urban and outdoor attractions. Consider spending three to four days in Helsinki before heading to beaches in the west or the relaxing lakes in the east. While Finns are generally relaxed and easygoing, they consider being loud or arguing in public rude behavior. With that in mind, be sure to explain to children to keep their games and quarrels at a respectable volume.

Dining and Shopping on Holiday in Finland

Cuisine of Finland

Finnish cuisine, like the cuisine of its Nordic neighbors, relies heavily on bread and potatoes as the staple of most meals. While dining out is less common and often more expensive than in Southern European countries, a Finland tour would be incomplete without sampling at least some of the traditional regional specialties. With its abundant bodies of water, Finland gives seafood pride of place, with smoked salmon, "gravlax" (raw salted salmon), and Baltic herring among the most popular choices. In Eastern Finland, don't miss "kalakukko" (large fish pie), and Tampere's famous "mustamakkara" (blood sausage) is a must-try for adventurous eaters.

Shopping in Finland

Shopping in Finland can be expensive, but those who like to collect trinkets during their travels have various options. Moomin character figurines and collectors' items are popular buys in many souvenir shops. Most of Finland's tourism destinations have gift shops selling traditional Finnish handicraft items, such as "puukko" knives and handicrafts from Lapland (be sure to check for the "Sámi Duodji" label to ensure the product's authenticity). Other popular buys include Kalevala Koru jewelry, Arabia ceramics, and Marimekko clothing.

Know Before You Go on a Trip to Finland

History of Finland

Previously a region of Sweden, Finland emerged in modern history in the 19th century, when the Finnish War of 1808-1809 left the area an autonomous grand duchy under Russia. After the advent of the Bolshevik Revolution in 1917, Finnish separatists took the opportunity to declare independence in December of that year. A civil war left the conservative Whites in power, who allied with Germany during World War II in opposition to the Soviet Union.

Finland remained neutral following World War II and throughout the Cold War, effectively avoiding a communist government as well as membership in the Warsaw Pact. Its democratic system allowed Finland to foster a strong trade relationship with its Nordic neighbors and eventually with the rest of Western Europe. It then rapidly grew into one of Europe's most prosperous countries and has remained a strong modern industrial economy, as evinced through the success of high-tech giant Nokia.

Swedish and Russian legacies are evident across Finland's tourist attractions. For example, the region of Aland remains primarily Swedish speaking, while monuments such as the Uspenskin Cathedral (Uspenskin Katedraali) display the grandeur of Russia's tsarist empire.

Today, Finland is a member of the European Union and remains the only Scandinavian country to adopt the Euro currency. It is often considered one of the most socially progressive countries in the world, ranking highly in education, quality of life, and human development.

Customs of Finland

To make the most of your Finland holiday, familiarize yourself with some of the country's customs and etiquette. Finns are famously reserved, with small talk considered unnecessary and sometimes inappropriate. When greeting a Finn, a handshake with eye contact will suffice embracing and kissing are reserved exclusively for family members and close friends. If invited to a Finnish home, be sure to arrive punctually and remove your shoes at the entrance. Bringing a small gift to your host is not necessary, though certainly appreciated.

Holidays & Festivals in Finland

Most holidays and festivals in Finland are celebrated at home with family. With Lutheran Protestantism as the country's primary religion, typical Christian holidays such as Easter and Christmas are widely observed. Finns take Christmas quite seriously, as you can see in Christmas-themed parks like Santa Claus Village and SantaPark. The holiday is so popular, in fact, that most Finnish businesses celebrate "Little Christmas" throughout December, which amounts mostly to a pub crawl.

If your Finland itinerary takes you through one of the major cities on the eve of May 1, you'll have the chance to experience one of the few festivals that is widely celebrated in public: Walpurgis Night, also commonly known as Vappu. This tradition sees students in colorful overalls parading through the streets, followed by open-air picnics.

Finland Travel Tips

Climate of Finland

Most travelers plan a Finland vacation in the summer, with the mildest and warmest temperatures occurring between May and September. Temperatures through these months stay steady around 20-23 C (68-73 F). Summers in Finland are also famous for their midnight sun around the summer solstice, during which the sun sets only briefly each day. On the flipside, Finns endure very few hours of sunlight (and sometimes bitter cold) during the winter, even in the country's southern cities.

Transportation in Finland

Traveling around Finland is easy, but can quickly become expensive if not planned properly. A few major airlines offer domestic flights to various major cities and tourist destinations. Fast trains operated by VR, the Finnish Railways, offer regular service between places like Helsinki, Tampere, and Turku. If your Finland tour is part of a wider trip across Europe, note that the country participates in the Inter Rail and Eurail programs. Other popular transportation options include bus, car, and ferry.

Language of Finland

Although Finland is officially bilingual, Finnish remains the most widely spoken language, with only 5.6 percent of the population claiming Swedish as their mother tongue. And while most Finns (especially younger ones) speak excellent English, learning a few common phrases in Finnish can go a long way--just remember that Finnish matches the population's taciturn nature, often leaving aside common English phrases like "please," "thank you," and "you're welcome."


Nongovernmental Organizations and Other Associations

About 10 to 15 percent of the government's aid budget is allocated to nongovernmental organizations (NGOs) involved in development and humanitarian projects. In 1997, as many as one hundred fifty Finnish NGOs maintained four hundred projects in more than seventy countries, mostly in Africa and Asia. The Finnish Evangelical Lutheran Mission, the Finnish Free Foreign Mission, Finnchurchaid, the Finnish Red Cross, and the Trade Union Solidarity Centre account for a large share of NGO activity.


Kuusisto Castle

Ruins of Kuusisto castle. Photo: Jouni Heikkinen/Vastavalo

All the castles mentioned so far were erected by the Swedish Crown in order both to defend Finland as part of the Kingdom, and to organize administration and taxation through the bailiffs. However, there was one more fairly big castle which played an important part in the history of the Finnish part of the kingdom of Sweden throughout the Middle Ages. This castle, called Kuusisto (or Kustö in Swedish), lay just southeast of Turku, where building work commissioned by the Bishop in Turku had started in 1317. This bishop was one of a total of seven in the kingdom of Sweden and his bishopric was the second largest, stretching all the way from Viborg in the east to Finnish Lapland in the north. Since the bishop was also a member of the council of the realm, he was not just an ecclesiastic but a political figure as well, and this was one reason why he needed a fortress: he also kept a private army. When the Muscovites besieged Viborg in 1495, Bishop Magnus III was able to contribute one hundred armed knights to its defense.

Kuusisto today is a ruin, because Gustavus Vasa ordered its destruction in 1528 as part of his battle against the Catholic Church after the Reformation. However, it is still possible to see that the castle comprised a keep and three baileys. There are the remains of gun towers, probably built in the 1480s, at the corners. Cannons were necessary to protect the Bishop in his stronghold.


While Finland is praised for its progressive “open-prison” system, it also suffers from drawbacks of the system. In Finland, prisoners are allowed to circulate in the surrounding community during the daytime. They can study, work, or shop like other free individuals. Such a system is considered to be cost-effective, and is also believed to lower reoffending rates. However, the system also makes it easy for prisoners to escape. Finland’s prisoners have an escape rate of 1,084 per 10,000 inmates, which is the highest in Europe.

Individuals with a Finnish passport can access 175 countries around the world without a visa. It is the world’sthird most powerful passport, after those of Germany and Singapore.


Titta på videon: Pamiatky Slovenska v UNESCO (Juli 2022).


Kommentarer:

  1. Amun

    Idag registrerade jag mig till ett specifikt forum för att delta i diskussionen om denna fråga.

  2. Tabar

    Inte snart!

  3. Sen

    Det var intressant att läsa dig, tack och lycka till!

  4. Arashijind

    Det här är lögnen.

  5. Ann

    Jag går med. Det händer. Vi kan kommunicera kring detta tema. Här eller på PM.

  6. Bartlett

    Sympatisk idé



Skriv ett meddelande